PS igen

Insåg precis att jag ljög i min summering av -09. Jag hade ju varit i Barcelona tidigare. Vad dillade jag om? Demens i 25-årsåldern, should I be worried?

Åh, vill ha, vill ha, vill ha!

Har ni några nyårslöften förresten? Jag tänkte magra till mig lite. Vad tror ni om det? Tror ni det går? Eller har alla ostmackor och läskedrycker ohjälpligt naglat sig fast vid benet? Den som lever får se. Det kan ju i alla fall inte gå sämre på raggfronten, så det är lika bra att prova på storlek 38, tänker jag.

Summering 2009

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag tog examen från universitetet, gick en skrivarkurs, frilansade som journalist, besökte Barcelona, flyttade till Malmö, började på två nya jobb och var sjukskriven.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror att mitt nyårslöfte var att ha världens roligaste år, och det ska jag inte påstå att jag höll.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, Lisa fick en liten son. Gullig sak den där.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej. Tack gode gud.
5. Vilka länder besökte du?
England, Danmark och Spanien.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Livslust och sex.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Inget, tror jag. Det har inte direkt hänt något så speciellt.
8. Vad var din största framgång 2009?
Examen från universitetet.
9. Största misstaget?
Att inte lyssna på mig själv fullt ut. Och så sabbade jag ett potentiellt fint förhållande i januari. Det var dumt.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Usch, ja. Vinterkräksjukan, ett opererat ben, en operation i munnen och en efterföljande behandling med antibiotika, en bruten tå, en tarmsjukdom, en depression och en rejäl jäkla förkylning över jul som pricken över i.
11. Bästa köpet?
Min nya bästa vän torrshampoot!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mediciner och annan sjukvård. Kul.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Inte som jag kan minnas nu. Inte riktigt glad. Fast jag var ju väldans uppåt på julallsången häromsistens.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
”Thunder Road”, i ett försök att pigga upp min väg till jobbet. ”Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp”, i ett försök att hänga fast i livet. ”På Nordpolen” beskrev hur jag kände mig mest hela tiden.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mycket ledsnare.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Hånglat.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Deppat.
18. Hur tillbringade du julen 2009?
Lilljulafton hos Mamma, julafton hos Pappa och juldagen med fina vänner.
19. Blev du kär i år?
Nej.
20. Favoritprogram på TV?
Tittar aldrig på tv längre. Men i nedladdningsväg var väl True Blood och Queer as Folk årets uppenbarelser.
21. Bästa boken du läst i år?
Svårt! Mest tycker jag att jag läst böcker som jag blivit besviken på.
22. Största musikaliska upptäckten?
Bob Dylans gamla skivor!
23. Något du önskade dig och fick?
Jag fick jättemycket fina saker. Bland annat en asflashig orange dammsugare.
24. Något du önskade dig men inte fick?
Kattunge!
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Hade födelsedagsfest hemma med efterföljande utgång på Debaser. Full som ett as, men glad.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Livslust.
27. Vad fick dig att må bra?
Det var fan inte mycket. Men OK, mina vänner och min familj. Emellanåt.
28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Hon den där rödhåriga vampyrdrottningen i True Blood.
29. Vem saknade du?
Alla mina Taizé-vänner.
30. De bästa nya människorna du träffade?
Det här året har handlat mer om att upprätthålla relationer än att skapa nya. Men det är inte fy skam det heller.

PS.

Tror ni att jag behöver ha stödstrumpa på det opererade benet på planet i morgon?

A Londres!

Just nu nojjar jag lite över två saker. 1) Att jag ska få ont i öronen på planet i morgon eftersom jag är jätteförkyld. 2) Att det ska vara förhöjd säkerhet på grund av den där otajmade självmordsbombaren. Och jag som hatar att ta av mig skorna bland folk.

Ja, jag nojjar förstås också över att planet ska störta, men det är ju mitt vanliga tillstånd inför en resa.

Jag vill INTE tacka livet

Nu vill jag att E:s gäster ska gå hem. Alltså, de är supertrevliga, men jag är supertrött. Jag vill SOVA! Ifred! I min egen säng. Äntligen. Men nej nej, här dricks det vin och väsnas. Jag vill dessutom inte behöva gå och sminka av mig medan de är kvar. Jag ser för jävvlig ut utan smink, va. INGEN ska behöva utsättas för den synen. För att inte omedelbart lägga benen på ryggen efter en sådan hemsk upplevelse måste man a) vara nära släkt med mig, b) vara nära vän med mig och inte ha så jättemånga andra vänner, eller c) vara tokkär i mig. Till nivå c har jag nog aldrig kommit. För jävvlig, I tell you.

Cosmopolitan

Nu är jag åter i Malmö. I övermorgon åker jag till London. Hej, vad det går!

Jag är så jäkla kul

I dag hittade jag ett gammalt inlägg som jag skrev i en dagbok på en community på Annandagen för tre år sedan. Jag är så himla rolig. Se!


"26 december 2006

Den stora bakfylledagen.

Denna dag är den typ av dag (denna och nyårsdagen) som jag inte minns från föregående år. De enda minnena består i tv-tablån. Jag vet exakt vad som ska vara på tv på Annandagen. Sound of Music ska vara på tv på Annandagen. Sound of Music är en viktig ingrediens. Eller ja.. jag inbillar mig det i alla fall. För två år sedan skulle jag och min dåvarande pojkvän titta på filmen ifråga. Tittandet hade föregåtts av en minst sagt hätsk diskussion. Mitt ex hävdade att filmen var fjantig och värdelös, medan jag menade att det var en fin familjefilm som man helt enkelt ska se på julen. Fina värderingar, välartade barn och så vidare. Att jag sedan inte sett filmen på några år hörde liksom inte till saken. Alltså bänkade vi oss i soffan för att titta på den stora familjen von Trapp och deras pedagognunna. (Eller ja.. vi bänkade oss inte direkt.. Jag kunde inte sitta upp för då skulle jag troligen kräkas, utan fick ligga raklång, medan mitt ex satt som om han hade en kratta fastsatt på ryggen och bet ihop käkarna för att undvika samma sak. Så inledde vi. Det bättrade sig efter en halvtimme eller så.) Jag var inledningsvis otroligt entusiastisk. Vilka söta barn! Vilken sångröst! Men vilket fint hus! och så vidare, och så vidare. Mitt ex hade mer inställningen: Vilka fjantiga kläder! Vilket fjantigt kloster! Vilket fjantigt land! och så vidare, och så vidare. Hursomhelst, filmen var ju skittrist. Man visste ju att de skulle klara sig så det var liksom inte sådär kittlande spännande direkt. Och ja, sångerna var väl lite påfrestande efter ett tag. Det är ju faktiskt något lite misstänkt över personer som känner ett behov av att brista ut i sång lite när som helst. Hallå, hur ofta händer det i verkligheten? Anyway, vi enades faktiskt om att filmen var trist. Och vi struntade i att se slutet.

Idag när jag (tämligen motvilligt) slog upp mina bakfylleögon gladdes jag åt att den stora tv-dagen anlänt. Här skulle det ses på tv. Och vänta nu.. en dag som denna är det ju Sound of Music. Total lycka! (Givetvis hade jag glömt att den inte är så himla bra.) Jag studsade (nåja) upp ur sängen och sprang (nåja) för att hämta tidningen med min älskade tv-tablå. Men vad upptäckte jag? Jo, att någon jävla prao lagt SVT:s tv-tablå för Annandagen. Ingen Sound of Music. Vad fan liksom?! Och det värsta? Jo, det jag kunde glädja mig åt istället var Stuart Little 2. Tjena. Så nu ska jag bara fundera ut en annan hobby som kan utföras med minimalt med fysisk ansträngning och gärna i liggande ställning. För Stuart Little 2 kan de faktiskt stoppa upp någonstans. Ettan var faktiskt inte bra även om den där lilla råttan var rätt söt.

Ha! Dansk tv sänder Sound of Music. Danskarna kan man lita på. Dagen är räddad."

Dan före fejk-dopparedan

I morgon ska vi fira "julafton" hos Mamma. Min syster, min svåger (mycket vuxet ord!), min systerson, jag, Mamma och Mammas sambo. Klapparna ligger redo under granen. Bordet är färdigdukat i röda toner. Tomten kommer att komma (vi hämtar honom med bilen klockan sex i morgon kväll).

Men jag är lite orolig ändå. Ingen av julklapparna under granen ser ut att innehålla en kattunge, en mops eller en kanin. Stor besvikelse!

Skitjul.

Åtta år igen, visst

Mamma tjatar på mig att jag ska ha mössa på mig. Jag kontrar med att hon inte använder mössa. Hon säger att hon inte heller går ut med blött hår och att det faktiskt är farligt. Jag skrattar åt henne. Hon hämtar den enda mössa som hon har, en mörkblå från typ 1975 som sticks, och trycker ner den på mitt huvud så att jag knappt ser någonting. Hon hävdar glatt att jag är "jättesöt" i mössa. Jag muttrar att jag är vuxen och själv bestämmer om jag vill ha mössa eller ej. Mamma säger att tills jag fyller 30 så har hon en röst i sammanhanget. Jag totalvägrar. Går ut på stan. Och fryser som satan om skallen. Varför ska de alltid ha rätt?

Home and away

Nu är jag hemma hos Mamma. Strax ska vi klä granen. Mamma har redan hunnit få ett utbrott på sin sambo om att granen är ful. Julefrid, helt enkelt.

Väldigt sött faktiskt (jag kanske har blivit Isabelle S)

A christmas duel

E åkte till Oslo i morse, så då gjorde jag vad alla andra vettiga människor också skulle gjort: jag tjuvöppnade min julklapp. Puh! Det var tur. Han hade köpt en asfin brosch i Berlin, säkert inte dyr, men helt min stil. Jag, å andra sidan, hade roffat åt mig en isskrapa i form av en ullig pingvin i ett dödsbo till honom. Inte en krona betalt heller. Inte OK. (Visserligen har jag också beställt säsong två av Queer as Folk, men den är liksom till hushållet och när jag flyttar kommer den att tillfalla mig. Sådetså.) Så i dag fick jag panikköpa till en liten paket. Paris-Dakar i pocket. Det får duga. Åh, julhetsen, julhetsen.

Btw, julallsången på Debban i går var to die for. Så jävla roligt har jag inte haft på mycket länge. Jävlar, vad vi sjöng "feed the wo-o-orld, let them know it's Christmas time" osv osv. Jag var helt hes i morse.

Var också hos tandhygienisten på morgonkvisten. Tydligen gör min medicin att jag får för lite saliv och hade tendens till hål på flera ställen. TACK! Men men, ingen fara egentligen, nu måste jag bara skölja med flour typ non-stop. Tänderna är i alla fall superputsade och julfina, så jag är nöjd. Det tackar vi för och önskar god jul.

Bonus: barn är dumma i huvudet

Nu ska jag återgå till Heroes.
Peace out.

Hur många dagar till jul?

Awkward Family Photos har nu nedräkning till julen med hemska familjefoton. Missa inte för allt i världen. Bästa julkalendern ever. Mina favoriter just nu:


Snögg tomtedräkt, pappa!


Snögg gran!

Dagens vill ha

There's plenty of fish in the sea

Den här dagen började jobbigt. Jag skulle till läkaren på morgonen och drömde givetvis olika försovningsdrömmar hela natten. När det väl var dags att stiga upp snoozade jag så till den milda grad att jag höll på att komma för sent. Men bara nästan. Hann till och med slumra till en sväng på vårdcentralen. Herre min Jesus, så trött jag är hela tiden! Änywho, läkarebesöket gick bra och resulterade i maxdos medicin och ytterligare en månads sjukskrivning.

Men det var egentligen inte det jag ville berätta. Jag skulle ge ett sajttips. Detta kan vara det bästa någonsin (och jag tror att det är på allvar)!
http://www.prisondate.se/

But why?

När man bildgooglar mig får man av någon ytterst märklig anledning upp en bild på de här fula ungarna. TACK!


Påminn mig om att aldrig börja internetdejta.

Nu ska jag kolla på Heroes. Livet suger. Hej då.

Btw

På Wikipedia får jag reda på att jag går på "nedåttjack". Toppen. Till och med fultjack låter ju roligare.

I dag vill jag dö

Åh, eländes elände. När ska detta gråtande ta slut? Jag orkar faktiskt inte med det här mer. Ska inte ta livet av mig eller så, men funderar på att överdosera en smula på Sobril för att göra kvällen uthärdlig. Om jag bara inte kände mig så tom. Då vore allt så mycket bättre.

Julfestdagen!

Jag hade ställt klockan i morse, för att gå upp relativt tidigt och komma igång med julfestdagen. Tyvärr verkar jag inte ha förankrat den idén hos mig själv tillräckligt väl, för någon gång när mobilens alarm gick igång måste jag ha sträckt mig ner och helt sonika stängt av det. Det här minns jag tyvärr dock inte. I stället vaknade jag ett par timmar senare än planerat, mucho förvirrad. Men vad gör väl det. Har nu införskaffat mistel (femtio jävla spänn!), samt köpt om de saker som jag och LL handlade i går men sedermera förtärde. (Det var inte meningen, men vi blev så sugna!) Just nu skulle jag ha fixat till lakritskolan, men till min förfäran hade den inte stelnat i kylen fast att den stått där över natten. Nu ställde jag i stället ut den på balkongen, men det medför givetvis att jag nojar stenhårt över att någon äcklig fågel ska bajsa på den, alternativt att någon av de äckliga spindlar som huserar på min balkong ska bosätta sig i himmelriket av kakao, turkisk peppar och sirap. Åh, hata djur!

Det stora julbaket

I dag är dagen! Mitt största uppdrag är dock att komma på ett sätt att hålla LL från att äta upp alla lussekatter innan festen i morgon. Ett år funderade jag på att tejpa fast grillvantar på hennes händer. Det är faktiskt en helt OK idé.

Dagen i dag

Saxat från mail till min vän Ingrid:

"Med mig är det OK i dag faktiskt. Jag började dagen i Kristianstad för det är Mammas födelsedag i dag, och sjöng för henne klockan sex i morse och allt. Sedan gick jag och la mig och somnade om i fem timmar. Jisses, vad man kan sova mycket när man är deprimerad! Jag acar lätt tretton timmar per dygn. Det är gött. Enda minuset är att dagarna blir så satans korta. Men men. Man kan inte få allt här i livet."

Filmtips

Tittade precis på But I'm a Cheerleader, som E:s bästis tipsade om härom dagen. Se den! Fantastiskt roligt om en tjej som ska omvändas till hetero. Och man blir jävligt sugen på att träffa snygga brudar efter att ha sett den. Yes yes. En het dejt, tack. Det är vad jag vill ha i julklapp.

Bitter

Jag har två läkare på min vårdcentral. I dag ringde jag för att boka en tid med någon av dem den här veckan. Det är liksom bara två veckor kvar på min sjukskrivning och jag vill diskutera hur det ska bli framöver; om jag ska öka dosen på min medicin, byta medicin, vara mer sjukskriven, dö etc. Men då visar det sig att båda två (båda!) har semester den här veckan. Jag ombads att ringa tillbaka efter klockan ett i dag när de har tider till nästa vecka. TACK!

Korridorsliv

Att dela lägenhet är stundtals som att bo på korridor. Det kommer och går folk lite hipp som happ. I kväll var det himla trevligt. LL kom. Och två kompisar till E. Pizza och film. Lite Robinson. Förutom att jag har ett jävla skav i ögonen av mina för gamla linser var livet rätt ball i kväll faktiskt.

PS. E:s bästis avslutar alltid våra träffar "Ida, stay black!" med tillhörande handslag. Åh, jag vill också bli cool!

Tjingeling, sov sött.

Men Facebook då

Alltså, jag hatar när man får en friend request på fejjan och man bah "Jaha, känner jag dig? Nej väl?" och så har man typ femtio gemensamma vänner men känner inte igen personen. Hur göra? Svara ja? Kolla minnet?

Sjukskrivning = mycket fritid

= mycket serier = fantastiskt mycket fantastiska Gossip Girl. Ja, jag gillar den serien på riktigt, OK? Alla är snygga men ändå olyckliga. Sådant piggar upp mig nu. Och så alla fina kläder förstås.

Och just nu, i min värld, finns det inte någon snyggare man än denna. (Åh, stackaren är sådär olyckligt kär i serien att man bara vill trösta honom och bädda ner honom och bli hans mamma. Fast på ett sjukt sätt.)



Alltså, på riktigt, jag DÖR så het han är.

Jo, men jag älskar min sambo

I natt hade jag jättesvårt att sova. Det brukar inte vara så nuförtiden. Orkeslösheten som medföljer sjukdomsbilden, samt gravt medicinerande, får mig att sova upp till femton timmar om dagen. Det är härligt. Men de senaste nätterna verkar något konstigt ha hänt. I natt somnade jag kanske runt fyra. Vilket hade varit OK eftersom jag tänkte att jag skulle sova till typ tolv. Men tji fick jag. Ty klockan 08.16 tyckte kära E att det var en lämplig tid att börja tömma diskmaskinen. Mitt rum ligger vägg i vägg med köket. Och han behärskade inte konsten att tömma en diskmaskin tyst. Nej, i stället var det ett jävla skramlande och tallriksskavande innan han gav upp. Jag tänkte mig en omsomning men det gick tyvärr inte. En stund senare steg följaktligen jag upp. Och upptäcker vad? Jo, kaos. Han är Grinchen. Förstört julen.

Han har torkat sina kladdiga tassar på mina fina prydnadsjulhanddukar. Vem gör så??

Hemma igen

Nu är jag åter i Malmö sedan en halvtimme ungefär. I dag är det en Sobril-dag igen. Klarade mig utan det i några dagar där vid havet, men det var tydligen för tidigt att ropa hej. I går vågade jag mig på att gå och handla på ICA i Sölvesborg, men drabbades givetvis av en ångestattack i kön. Och vad händer när jag rusar ut för att kunna andas? Jo, jag springer självklart på en tjej som jag brukade umgås med i högstadiet. Jag försökte verka normal och konversera, samt hantera min fyraårige systerson som försökte klättra upp för mina ben, men det enda jag fick ur mig var (flämtande): "Jaha, oj, du har barn va?". Varpå hon svarade ja och jag klämde till med (flämtande): "Är du gift?". Hon svarade nekande och gick in i affären.

Conversation skills oh yeah. Score, verkligen.

In the country

Lite soundtrack. Jag är hemma hos Pappa på landet nu. Det är verkligen på landet. Jag förstår inte riktigt vad grannarna säger, men det är härligt ändå. Jag har promenerat massa vid havet (gick givetvis vilse första gången vilket föranledde gråtattack, men ändå), och läst säkert tre sidor i Blonde (har grava koncentrationssvårigheter), och så har jag badat i bubbelbadet här. Muy bien! Om jag inte hade känt för att ta livet av mig hade detta varit världens glassigaste semester.

Parantes

Hatar när folk man vill tycka illa om visar sig vara genuint fina människor. Gud, varför gjorde du mig så god?

Under mitt paraply

Eh.. upptäckte precis att jag förväxlat paraply med någon. I stället för mitt cerisa låg i väskan ett röd/rosa. Men när kan förväxlingen ha skett? Jag minns inte att jag använde paraply i helgen. Måste ju ändå ha varit då. Anyhoodles, någon som känner att de förväxlat ett paraply? Let me know. Jag byter gärna tillbaka.

Rätt ska vara rätt, det är något av mina ledord. Ha.

Dagens låt

"Parenting Never Ends" - Hello Saferide

Vaknade och grät. I dag kommer min pappa och hämtar mig. Kan inte med ord beskriva hur skönt det är att han kör typ tusen mil för att hämta hem sitt psykfall till vuxna dotter. Det blir ett par dagar på den blekingska landsbygden. Jag ska försöka läsa lite och så.

Viktigt: om ni försöker få tag på mig och inte får det beror det inte på att jag har tagit livet av mig, utan på att jag har riktigt dålig täckning där på landet. Och jag tror inte att det blir så mycket internet. Lämnar min ständiga följeslagare datorn hemma faktiskt. Pappa har hursomhelst många kanaler på tv:n.

Uppdatering

Såg första avsnittet av Nurse Jackie. Verkar inte direkt superlovande. Nu tänker jag testa Hung och Bored to Death. Kanske Mad Men?

Saknar:

- Taizé och lugnet.
- Julmys med LL.
- Familjen.
- Livslust.

Men jag har i alla fall några halvtorra lussekatter att tröstäta. Always look on the bright side of life, eller?

Det tål att sägas igen: skjut mig. Det är helt OK.

The botten is nådd

Har i dag slagit mitt all time low record. Började gråta hysteriskt på Hemköp. Kände mig som en av de där galningarna som står utanför butikerna och skriker på en om att de vill ha ens pant. Jag tror att jag kanske åker till Mamma i kväll, om Sobril nr 2 får effekt. Annars blir det inget med det. Jag tänker inte dessutom gråta mig igenom en två timmar lång bussresa bland främlingar.

Btw

Har insett att jag förmodligen blir arbetslös i mars, vilket innebär att jag aldrig kommer att kunna flytta ifrån E, aldrig kommer att kunna börja pensionsspara och aldrig kommer att kunna åka till Danmark och inseminera mig en liten bebis. Nej, nu går jag och skjuter mig.

Jo, men jävligt glad första advent på er

Jag vaknade med rejäl ångest i dag. Borde lärt mig vid det här laget att jag inte kan dricka alkohol när jag tar min medicin, samt att det är viktigt att hålla en normal dygnsrytm, men det är förhållningsregler som jag hittills skitit högaktningsfullt i. Men då vaknar man också och får börja dagen med Sobril innan man ens klarar av att äta frukost. Och det var i fredags jag drack! I går drack jag bara julmust. Ja, fy fan, vad livet leker. Självhatet har dessutom nått helt nya, oväntat höga höjder. Glömde on top of everything mina favoritörhängen hos helgens ligg. De finns visserligen fortfarande på Glitter, men det är inte det det handlar om. Det är principen! I'm too old for this. Och, som sagt, medicinerar och borde därför hålla mig ifrån allt sinnesförändrande. Det var bara det att för en stund i fredags, när vi satt på Tröls och Sam berättade om en söka jobb-kurs han tvingats gå när han var 19, skrattade jag på riktigt och kände mig nästan som mig själv igen. Det är jobbigt att inte kunna ha sådana stunder. Jobbigt och orättvist. Åtminstone börjar jag få lite känslor. Bara negativa, but still. Jag hatar allt och alla. Jag hatar folk som har cancer och sitter i rullstol och allt annat som gör att folk tar hand om dem. Jag hatar alla par. Inte för att jag gärna vill vara i ett, även om jag inte skulle tacka nej till ett hångel emellanåt (dock är det lite svårt att få folk att intressera sig för en psykiskt instabil brud som beter sig som en sextonåring på spring break). Jag hatar par bara för att de är lyckliga och jag är olycklig. Simple as that. Och så hatar jag alla som är glada. Uppåt.

OK! Så det var dagsformen. Ska dock försöka ta mig till Glitter och köpa om örhängena, för jag tror att jag blir gladare då. Sedan ska jag nog försöka se en film. Några rekommendationer? Eller kanske någon ny serie. Håller på att ladda ner första avsnittet av Nurse Jackie och hoppas att det är något att hänga i julgranen. Har annars slut på idéer om bra serier. Tips? Jag har sett Weeds, Queer as Folk (både brittiska och amerikanska), L Word, True Blood, Six Feet Under, Dexter, Gossip Girl, Grey's Anatomy, Desperate Housewives, Being Human, Tell Me You Love Me, Californication och The Vampire Diaries. Bland annat. Så tipsa om något annat.

Men för att avsluta lite positivt. LL ringde nyss och sjöng julsånger för mig. Hon var i alla fall uppåt och lyckades nästan få fram ett leende också på mina läppar. Och i fredags/lördags var vi på samma efterfest som den där Dunka mig gul och blå-Frida och jag försökte snacka feminism med henne men hon var (oväntat!) totalt jävla blåst. Anyhoodles, nu ska jag drömma mig bort på Hemnet ett tag. I dag vill jag flytta från E dessutom.

Tidsfördriv 1

Eftersom jag nu blev lite sur och därför gömmer mig, och eftersom det är två timmar tills jag ska vara på Tröls har jag ingenting att göra. Därför får ni (inspirerad av andra bloggare som jag är) ta del av min T9-lista. Dvs orden som jag själv lagt till sedan jag skaffade min mobil någon gång i slutet av sommaren. Jag vet, det är otroligt spännande! (PS. Jag har tagit bort alla egennamn utom välkända platser, eftersom jag är livrädd för att avslöjas.)

bakar
balen
bakis
bangar
about
case
biffar
bitchande
bitchigt
blogg
Blood
älskling
bowlar
e.
e?
Facebook
darling
darlo
fejjan
dejtade
deo
depp
Diddy
fiket
fining
finingar
do
Eniro
freakar
frugan
dvd
hamster
hehe
glass
Glassigt
glögg
indeed
Inkonst
Internet
gött
gratta
grejerna
guidas
gullet
hyfsar
jäkligaste
karaoke
japp
jävla
lazerdome
laws
kela
Lindén
lins
lipa
klasskompis
ljuvligt
knappar
joina
jösses
kräkas
krya
luftas
lunden
macka
mailen
mailet
Mando
namnsdagen
medialt
mkt
Möllan
omodernt
movesen
much
muffins
mysa
mysigaste
60s
pajen
pallade
pank
samkväm
scout
raring
pärlan
satan
releasefesten
petas
piggnat
shoppa
pissig
skabb
plankan
skanna
Skanör
skit
skolkar
slummar
Skype
snackat
Sobril
Södervärn
snittar
Ronneby
sömmerskan
sorry
sötnos
Spångatan
provningen
spotted
psycho
svarare
puss
Swahn
Sydis
pyjamas
Värnhem
tatuera
tightsen
visp
vispen
tjena
tomboy
TP
Tröls
wah
yes
zombie
yours
Wtf
Xx

Men va fan

Nu hade han med sig en brud hem och min överraskning hamnade en smula i bakgrunden, om man säger så. Aldrig får man vara riktigt glad.

Nej, men för sjutton, jag städade ju bara i fyra timmar.

OBS! Jag är inte sur på riktigt. Never. Jag stör mig inte heller på hennes glada norska. Oh no.

Orka

För att kunna ha en någorlunda anonym blogg (dvs denna) tvingades jag använda en gammal e-postadress. Då jag skulle verifiera eländet till e-postadress hittade jag 430 olästa mail där. Inte spam. Så om någon av er som läser detta har skrivit till mig: sorry. Jag kommer inte att läsa något. Jag är faktiskt sjukskriven och det är way too much to ask for att läsa hundratalet flera år gamla mail. Men tack ändå, liksom.

Peace out.

Julkul

I dag har jag städat jättemycket. Sedan julpyntade jag lite. Fast innan E kommer hem är tyvärr inget klart. Tänkte liksom överraska honom, men eftersom jag är uppskattningsvis två äpplen hög når jag inte upp för att hänga upp shiny stuff. Typiskt va? Har dock placerat ut min stora tomte, och en och annan gräslig julduk, så egentligen ska jag inte klaga.

Ny blogg

"Men vad fan håller hon på med?", tänker ni. Och det gör ni rätt i. Jag har ju redan en alldeles ypperlig blogg. Tyvärr är den bloggen också i mitt eget namn, vilket gör att jag knappast vill skryta om mina psykiska besvär på den. Dessutom tänker jag att min chef (som jag har på Facebook), blir arg om hon ser att jag bloggar. Tänk om jag låter för glad, liksom. Så därför: en mycket hemlig sjukskrivningsblogg. Ni anar inte hur spännande mitt liv är just nu, så skatta er lyckliga för att ni får hänga med!

(Fakta: Har nu varit sjukskriven i fyra veckor. Det blir minst ytterligare tre. Och det är inte för att jag är arbetsskygg.)