Funderingar

Alltså, det här med att jag inte har kommit ut för min familj.. Det börjar kännas väldigt, väldigt jobbigt. Jag brukar intala mig att de inte har med det att göra, att vi bor så långt ifrån varandra att det inte spelar någon roll, att vem jag ligger med är min ensak. Men ändå. Det är faktiskt en stor del av den jag är. Mer och mer känner jag att jag skulle vilja berätta sanningen. Men hur tar man upp det? Tjena, jo alltså, jag har ljugit för er i mer än tio år och levt ett dubbelliv. Jag har haft flickvänner som jag har låtsats har varit vanliga polare och som ni träffat och skjutsat hem mig till och allt det där. Jag är öppen på jobbet och bland mina vänner och jag är en del av queerscenen i Malmö och det finns en massa hints på fejjan och på twitter och i mina krönikor och och... och ni är de enda som inte vet. Det känns ju inte speciellt schysst. Hur fan tar man upp en sådan grej? Och vad gör man om de inte gillar det? Vad gör man om Farmor får en hjärtattack?

PS. Lyckades precis av misstag publicera det här inlägget på min vanliga blogg. Jesus, vilken panik jag fick! Värsta adrenalinkicken! Åh herregud.