Jag vill INTE tacka livet

Nu vill jag att E:s gäster ska gå hem. Alltså, de är supertrevliga, men jag är supertrött. Jag vill SOVA! Ifred! I min egen säng. Äntligen. Men nej nej, här dricks det vin och väsnas. Jag vill dessutom inte behöva gå och sminka av mig medan de är kvar. Jag ser för jävvlig ut utan smink, va. INGEN ska behöva utsättas för den synen. För att inte omedelbart lägga benen på ryggen efter en sådan hemsk upplevelse måste man a) vara nära släkt med mig, b) vara nära vän med mig och inte ha så jättemånga andra vänner, eller c) vara tokkär i mig. Till nivå c har jag nog aldrig kommit. För jävvlig, I tell you.